Namn Efternamn

Hem    Info    Kontakt    Prenumerera

En framprovocerad poet!

Det är så roligt hur jag under prestationspressen kan trycka ur mig de mest poetiska meningar ibland som verkligen binder ihop ett ämne på ett utmärkt sätt.
Med andra ord jag är nöjd med min text som den är nu , och när jag får tillbaka den ifrån Gunilla så kan jag se om det behövs ändra något , men vad det gäller innehåll och citat är jag nöjd.

Bara av ren välvilja ska jag publicera den här så ni får läsa.
Uppgiften var att reflektera kring sitt eget skrivande , och dra en slutsats eller en sammanfattning på slutet.

Idag är det muntlig tentamen, och jag är sååå nervös! Vet inte vart jag ska ta vägen , och utan tvekan kommer jag göra något dumt och klantigt i diskussionen sen pga det.  Det bedömms rätt grundligt.
Nu har jag inte tid att skriva om hur orolig jag är utan jag måste peta i mig lite mer mackor läsa klart svensson, klä mig och skriva ut alla papper som ska med till skolan och dra!
Allmän update: Igår simmade jag 40minuter efter 3dagars inte ha haft tid vila, och idag gäller det 2timmar.
Troligen får jag sälskap av Kawsar hoppas det! Berodde på om hon vaknat ifrån nattskiftet när jag kommer hem.

XoXo Joss

Tidsglaset

Redan som liten tyckte jag om att föra ner mina tankar och funderingar med papper och penna. Jag minns när jag skrev mina första riktiga samlade texter eftersom jag skrev dessa mestadels i en liten dagbok på hemmaplan. I denna så samlade jag mina tankar och irretationer med pennan. Vilket var mitt sätt att lugna ner mig själv. Mitt sätt att utvecklas som barn.Texterna var till synes rätt osammanhängande men de var mina egna.Jag kommer att ta upp och fundera kring hur mina lärare från grundskolan uppmuntrat mig i min skrivutveckling.Samt hur jag själv utvecklar mig ständigt, försöka se skillnaderna från en 10årings uppsats till en 19årings blogg. Har det gått mot det bättre eller sämre?


Det är svårt för vissa att minnas sin skrivutveckling som något bra egentligen, många har inte haft det stöd och uppmuntran hemmifrån som vissa andra.Vilket även kan kallas den rätta respons och feedback ifrån hem och skola. Eller som Olga Dysthe skriver
"Du lär dig att skriva genom att sammarbeta med och få feedback ifrån andra" (Dysthe, 2002, s.16) Detta har lett till att många nu idag inte minns när dom började ta sats inom sitt eget skrivande, men jag minns det som om det vore igår. I årskurs fyra hade hela mina klass en blå stor bok som vi fick skriva uppsatser i. Min lärare Pia hittade oftast på 2-5 rubriker som vi fick välja mellan, och det fanns oftast alltid något som fick mig att lysa upp. I den blå boken så finns det två texter som utmärker sig. En handlar om ett djurrace, den andra om hur jag ville att världen egentligen skulle se ut. Det var denna som väckte min frökens intresse. Jag minns hur hon stod förbluffad vid det faktum att en 10åring i hennes klass beskrivit i ett kort utdrag hur bilen och “bensinen” skadar ozonlagret, samt att jag var så villig att ta ett steg tillbaka i utvecklingen och återgå till häst och vagn. Hon kallade det passionerat , fantasifullt och kreativt. Det uppmuntrade mig enormt till att fortsätta skriva!

Själv när jag tänker tillbaka så får jag ett wow-moment! Att jag var så smart som liten har jag aldrig tänkt på innan. Något annat utmärkande för skolsystemen idag och det som jag minns väl, var hur jag lärde mig bokstäver.
Det var första dagen i skolan jag skulle börja 6-årsverksamheten och vi var en emellertid stor klass som nu skulle få lära oss forma bokstäver. De gav oss en kulspetspenna och ett papper med bokstaven “a” på. De sa åt oss att börja följa linjerna, och självklart så var detta oförståeligt för en 6åring, men de gick runt och visade var och en hur man formade ett a. När vi övat och övat alla dessa bokstäver tills vi nästintill spydde över det faktum att forma en till, så gav de oss ett blankt papper, samt sa : skriv nu ert namn!
Vadå tänkte alla på en gång. Fröknarna gick runt och gav alla en lapp med deras namn på. Sedan fick vi en och en skriva vårt namn inför fröken på pappret. Det såg lite lustigt ut och alla de krokiga bokstäverna gick inte att urskilja , men jag hade gjort det , jag hade skrivit mitt namn.
Detta är vad Lars- Göran Malmgren beskriver som en formaliserad inlärning.
"Syftet var att öva upp en bestämd teknisk färdighet för sig" (Malmgren,1996, Sid: 54).

Årskurs 5 är ett luddigt minne för min del.
Däremot minns jag min högstadietid väldigt väl, just eftersom det var då jag lärde mig att process-skriva på riktigt.
Från årskurs 6 till nio hade vi en lärare vid namn Anders Nilsson i ämnena svenska,historia,religon. Under hans lektioner lärde vi oss om ämnet som var tillägnad lektionen men fick även insikt i hans andra kursämnen. Anders kunde dra
alla möjliga konstiga och oförklarliga paraleller till andra saker än t.ex. svenskan just för att fånga vår uppmärksamhet, men även låta oss ta del av den andra undervisningen annat än på tilldelat undervisnigstillfälle.
Detta gjorde naturligtvis att mina anteckningar framgick lite luddiga även för mig själv. Just p.g.a. detta så började jag använda datorn hemma mer för skolarbete. Vilket var ovant till en början eftersom jag vid det här laget var så van att anteckna och skriva det mesta för hand. På datorn så renskrev jag alla mina anteckningar ifrån Anders lektioner inför varje prov samt uppsats för att lättare se en mer konstruktiv röd tråd i det jag skrivit.

Umberto ECO skriver i sin skönlitterära text om hur han till en början likaså jag var emot användandet av datorn för viktigare ändamål, och hur han trodde mer på att rätta och skriva om med hjälp av kulspetspennan. Detta tar mig tillbaka till 6:an då jag precis kommit in i Nilsson lektioner och till en början envisades med att skriva rent alla 100 sidor med anteckningar för hand under helgerna. Vilket visade sig bli väldigt tröttsamt. Datorskrivandet tog fart! Det är en stor skillnad från anteckningarna jag renskrivde till de slarviga blogginlägg jag idag publicerar på internet.
Anteckningarna var utförligt skrivna, och kunde lätt ha hjälpt någon som inte hade samma lärare att förstå något om ämnet.
Mina blogginlägg är ju till största delen för min egen skull som jag skriver, och därför så behöver dom inte alltid vara grammatiskt korrekta eller ha en tydlig röd tråd.

Min skrivutveckling har under min gymnasie tid lagts på is, och mitt personliga bloggförande har tagit vid lite mer.
Eller som Umberto ECO uttryckte sig "det trevliga med en dator är just att den uppmuntrar spontanitet: man skriver snabbt och utan ansträgning vad som faller en in."
(Eco Umberto,2004,sid:3).
Det är just det som sker med mig från det att jag fäller upp locket på min rätt slitna laptop från gymnasiet.Knapparna är präglade av spontanitet och kreativitet.Även om jag idag inte uttnjyttjar min förmåga på bästa sätt enligt skolans värld så för jag en egen kanal med mig själv och mina tankar på en öppen internetsida där mina vänner kan få del av saker jag i normala samtalsstunder kanske inte kan sätta fingret på.

“Innanför jackan bär jag en hemstickad slip-over och där under skjorta med färdigknuten fluga” - PC Jersild. När Jersild säger detta i sin korta novell i litteratur häftet börjar jag tänka till.
Vad har hänt de senaste åren? Och hur ser jag på mitt skrivande egentligen?
Texten jag nu har skrivit här för er besvarar detta grundligt.
Man kan klart konstantera att jag som barn var full att glädje inför skrivandet, och skrev väl. Medens jag numera skjuter upp skrivande sålänge jag kan. Samt publicerar bara små inlägg om min dag på nätet.
Aldrig finner jag mig numera peppad inför en uppsats så som jag var då. Kan det ha med kommande lärare att göra? Eller har mitt skrivande bara till viss del runnit ut i sanden.
Det kan jag inte riktigt svara på, men jag minns det lilla barn som fram till 14-15års ålder drömde om att bli en engelsk författarinna.
Drömmen dog med inspirationen. Min blogg är min dagbok och fungerar troligen som mitt sätt att hålla kvar krampaktigt i något som fanns där för en tid sen. Jag försöker fånga upp sanden i mina händer i ett desperat försök att hålla kvar vid mitt skrivande, och på sidan om mig sitter mina lärare på en läktare och tittar.

En lärares roll innebär inte bara att iaktta utan även agera och delta i elvens lärande. Hjälp och stöd är en rättighet, inte något valbart.

Josephine Nilsson Stockholms Universitet
Kurs språk och lärande ht09

Källförteckning:

Eco Umberto
Skönlitterär text: Umberto ECO tankar om litteraturen
publicerad: 2004

PC Jersild
Skönlitterär text: Norra ängby folkskola

Lars-Göran Malmgren

Svensundervisningen i grundskolan
publicerad: 1996

Olga Dysthe
Skriva för att lära
publicerad: 2002

 


 

 


Kommentera inlägget här:
HÄR KAN DU ÄNDRA INFO OCH SKRIVA IN KOMMENTARS REGLER OCH KONTAKTINFO, ELLER VANLIGA FRÅGOR


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!