*Alla vi ungdomar tycker ofta att tiden går så sakta när det kommer till att vilja ha saker, eller vänta på något/någon.  Men det kommer de tillfällen då vi även inser hur fort allt egentligen går, och då vill vi inget hellre än att tiden ska stå still! *


Jag har ofta tyckt att det här med samboliv är jobbigt men samtidigt så var det väll aldrig någon som sa att det skulle va lätt?
Att ta någon för givet är väldigt enkelt att göra, och dagen du börjar göra det så börjar verkligheten ligga på lur för att ge dig en stor slap in the face senare.
Då står du där med en öm kind och undrar , how did we get here?

Det finns något vi alla gillar att göra ibland och det är att take the easy way out! Jag skulle ljuga om jag skulle påstå att jag inte nämnt det och inte funderat på det många gånger.. Varför är du då kvar med honom? Frågar många.    Bör nämnas att familj runtom oss inte vet hur jag är som flickvän EGENTLIGEN och de vet inte heller hur han är som pojkvän EGENTLIGEN heller.   Allt de ser är de vi visar när de är i närheten.
Ja vi är så lyckliga som ni ser när ni är med oss, men det ni inte ser bakom stängda dörrar är inte alltid lätt att handskas med. Många vill inte se den snälla rara pojken och flickan dom känt i hela sitt liv som annat än söta o rara. Jag säger här och nu att jag kan va en BITCH och han kan va ett riktigt SVIN! Pga. detta har jag försökt bli särbo, gråtit, sparkat och utsatt honom för silent treatment!

IDAG! Så har det gått två år sedan jag träffade min kära sambo, och vi har haft två underbara år!
Fyllda av tårar,kärlek,skrik,ömhet etc. allt som hör till! OCH JAG SKULLE ALDRIG TVIVLA PÅ VÅRA VAL TILLSAMMANS!  För allt vi gör och har gjort har varit för att vi ÄLSKAR varandra.
Oavsett gamla skroll så ska vi fortsätta göra det alltid sen finns det ju alltid en gräns för vad som är okej och hur länge, men det är inget att lägga vikt vid i nuet.
Idag ska vi ta hand om varandra ge varandra en varsin present krypa tätt intill varandra i soffan och vara extra fina med och för varandra. Because thats what we do.
Inatt precis innan jag skulle somna så låg jag och tänkte för mig själv. Något som slog mig var ordet spontanitet.
Och jag mindes hur han brukade lämna ett meddelande på kaffefiltrena åt mig, och jag krypa ner mellan lakanen och han följa spåret av rosor in.   Where did it go?? all of that??   För när jag tänker på det , så var det inte särskilt länge sen vi gjorde alla sånna saker. Tyvärr , så kom jag i min ensamhet fram till att vi låtit gräl och irritation ta över för mycket av vårt liv tillsammans.  Hur mycket jag än sagt eller gjort för att försöka få dom att bli mindre och färre så har det alltid blivit fler och större.   Om det är fel på mig , eller honom , kankse OSS? Det vet jag inte. Allt jag visste inatt var att jag måste dela med mig om vad jag insett till honom, så jag skrev ett sms och slöt mina ögon.
Idag?
Idag, känns det som en stor tyngd har lyfts från mitt bröst och jag tror att budskapet gått fram LOUD AND CLEAR!
Förhoppningsvis blir detta en fresch start.

Oavsett om ni förstod något av detta eller inte, så var det skönt att få det sagt.
Nu har jag bara en sak kvar att säga och det är        Jag älskar dig Stefan Samuelsson.