Om det finns något jag hatar så är det att kliva upp klockan halv sex efter att ha sovit bara 6 lite inpå 7timmar under natten plus gråtit hela kvällen och jobbat hela veckan. Finns inget som sätter sig i kroppen så mycket.
Det var som om jag sa åt min kropp att kliva ur men musklerna lydde inte!

Nu sitter jag här med kaffe koppen i högsta hugg och laddar inför ännu en dag av vikning och mangling! Jag kan aldrig dölja mina känslor, så lite fruktar jag dagen också. Eftersom det vart en händelserik dag igår.  Vi båda vet varken ut eller in, vi vet vad som vore bäst att göra för oss båda, men det är inget vi vill göra. Alltså är det inget vi gjort än.
Och bara tanken på att det troligen blir så får mig att gråta och känna mig extremt illamående och utmattad.

Livet är aldrig en dans på rosor, och det är de här besluten som får mig att hata att vara människa och leva det.
Man sårar sig själv lika mycket som man sårar sin bättre hälft, och återhämtningen tar månader om inte år!


Jag vill bara veta vad jag ska göra, göra det , och må bra! Men i den följden sker aldrig något.


XoXo Joss


(hann aldrig publicera detta imorse)