Hej allihopa!

De senaste två dagarna har verkligen varit en prövning.
Ska börja med att berätta om igår..
Vaknade relativt optimistisk och började göra mig redo för min studiegrupps möte.
Vart lite för seg och var ungefär en tjugo minuter sen redan när jag inser att en av mina värsta rädslor har kommit ikapp mig. Hissen vid Universitetet funkade inte den gick varken upp eller ner , eller öppnade dörrarna självmant.  För de som inte redan är medvetna om detta så har jag till en viss del klaustrofobi men vad som dominerar mina fobier är min rädsla för rulltrappor och höjd. =/
Så går omedelbart in i hyperventilation mode och försöker komma på en lösning som inte innebär rulltrappa.
Går och letar efter trappor på perrongen finner en nödutgång och tänker BINGO! icke.. när jag gått in genom dörren låser den sig bakom mig och jag står framför en pyramidtrappa med ett räcke och som går i samma vinkel som en rulltrappa golvet var vinklat som en triangel med galler som "golv att gå på".
Detta såkallade golv såg väldigt fallbart ut dessutom, men en trouper som jag är försöker jag bestiga trapporna med rädsla i halsen.  Vänder efter halva trappan då benen redan gett upp och började vika sig.
Räcket färgade mina händer svarta och jag kröp längs väggen för att slippa gå på den redan halvrostade metallen till den enda dörren som tycktes vara öppen och slinker ut. *andas ut*
Slänger mig in i tunnelbanan tillbaka mot t-centralen och byter till odenplan.  Där hade jag hört att det fanns en direkt buss , så sprang omkring på odenplan och frågade busschaffisar om vart dom gick ifrån.
hann precis i tid till föreläsningen eller ja var där 30minuter innan den började.
Min grupp hade lagt upp det så att vi skulle ta det vi skulle gjort "idag" istället.
Kände hur paniken gick ur mig , så begav mig och köpte en kaffe och skrattade med mina nyblivna vänner åt min tragedi. Vilket leder mig till fortsättningen... precis innan föreläsningen skulle ta vid så ska vi sätta oss vid våra platser och fälla ner plattan man har blocket på där ställer jag kaffet och försöker snabbt och smidigt sätta mig ner när mitt bord krånglar och kaffet åker ut över två rader , men precis så ingen behöver bada i det.
*GUD* tänker den icke troende jag då.. och springer till närmaste toalett och återvänder med en famn full med papper och sitter sedan de närmaste 20minutrarna hukad för att gömma mig och torka upp *helvetet*!
Pengar spillda, förudmjukelse och panikångest på en och samma dag kan det bli bättre? Tänkte jag.
Satt med en fejk smile hela resterande delen av föreläsningen och höll tummarna att hon inte skulle fråga mig något...
Under hela föreläsningen satt jag med ett halvt kaffepapper halvt vanligt torrt toapapper och försökte få min näsa att sluta rinna så ingen skulle titta konstigt på mig där jag satt och snörvlade.
Får tillslut ett paket servetter av Sandra.T att ha på tåget hem.  
Skyndade mig direkt efter föreläsningen hem och vart hämtad av Stefan.
Senare samma kväll ligger jag och sover i Stefans knä med hög feber och snorig näsa.. han drar till jobbet och jag går och lägger mig för att sova bort min sjukdom tills morgondagen eftersom det var viktigt att få igenom mötet mellan vår studiegrupp nu så vi skulle kunna röra oss framåt i processen.
När jag ser att min fina vän Kristian sms:at mig två timmar tidigare om att han vill ha sälskap och att jag ska titta på vad han åstadkommit i hans nyköpta lägenhet ( kort info: han har rivit en vägg byggt ett rum och ville visa sin tapetsering).   *suck* Ringde Kristian förklarade läget och däckade sedan.

Dagen: Vaknade när Stefan kom hem runt tjugo i sju och gick upp klockan åtta för att försöka gå till skolan.
Vilket absolut inte gick med den feber och huvudvärk jag hade vaknat med , så satte mig och skickade en mass ursäkt och en mass beställning om anteckningar från lektionen. Alla svarade och hoppades att jag skulle ligga i sängen och ta hand om mig själv så att jag mår bra sen nästa vecka. Vilket kändes väldigt urgulligt och uppmuntrande att dom var så stöttande. Längesen nu jag fick den responsen ifrån folk. 
Somnade sedan väldigt mysigt på stefans bröst och låg så tills ungefär klockan tolv då huvudet skrek efter alvedon.  Resten av dagen har bestått i att äta , gå på toa, kolla film och känna sig sjuk helt enkelt.

Förhoppningsvis mår jag mycket bättre imorgon och kan på Fredag ta upp simmningen igen så jag inte kommer av mig med mitt nya mål. :)

Försökte göra detta till ett inte så negativt inlägg utan snarare HAHA kolla vilken otur jag haft.
Förhoppningsvis lyckades jag.

Har nyligen sett att jag kommer få en avlägsen bekant granne som jag inte längre pratar med.
Vilket hade varit en rolig grej om saker inte varit som dom är.
Aja, nog om det föralltid nu, men jag vet iallafall att jag uttryckt hur jag känner om saken och för de som inte har det klart för sig så bryr jag mig extremt om den här personen , men anser inte att jag ska be om ursäkt eller komma krypandes under några omständigheter.
Kalla mig trångsynt, men jag vet när jag har rätt i något. And thats final.

Bra filmer idag då: Bride wars, the tatoist!

Bride wars: två barndomskompisar har hela sina liv längtat efter att få gifta sig på hotel plaza. När deras dröm äntligen blir sann och datumet är bestämt ringer bröllops planeraren för att berätta att deras bröllop är bokade på samma dag , vilket sätter igång en dispyt mellan de två bästa vänninorna.
Genre: Romantisk komedi

The tatoist: En ung killes tragiska liv leder honom in i tatueringsbranschen. Hans motiv sägs hjälpa emot det mest. En dag när han är ute för att söka efter nya motiv hamnar han med ett par udda typer som använder sig av en urgammal metod av tatuering vilket väcker vår unga killes intresse.  Vad han inte vet är att hans lilla misstag ska ta honom på en väldigt skakig och förvirrande resa mellan vad som är verklighet och vad som bara existerar i hans drömmar.
genre: Thriller


Nu är det dags att börja fundera på att sova så att man kan bli frisk någon gång och träffa lite människor.
Skit på de senaste två dagarna håller tummarna för de kommande.

Puss

Over and out !